Om busskort

Såhär är det.
Jag åker mer än gärna kollektivt. Nu råkar omständigheterna falla som så att jag inte har jättemycket andra valmöjligheter, ty jag har varken bil eller körkort. Men ändå. Jag tycker det är ett okej sätt att ta sig fram och man känner sig lite duktig för att ha "gjort miljön en tjänst".

Men sen är det även såhär.
Hysteriskt roliga 900 fucking spänn man lägger ut för att åka på äckliga bussar som håller tiden ungefär noll gånger av tio? Eller? Nä, faktiskt inte. Och då har man ändå rabatt för att man är ung, dum och fattig. Vad är grejen?

"IN YOUR FACE BITCH!"

...sade väderguden och trollade fram helt sjukt höstigt och fint väder. Något jag inte kunnat njuta av för fem öre när jag legat inne, omringad av näsdukar, halstabletter och konsumerat en årförbrukning te.

Är fruktansvärt rastlös. Kalendern har varit förhållandevis späckad det senaste och jag har liksom ställt in mig på att livet ska vara så nu. Men inte idag. Klättrar på väggarna här hemma och krymper förmodligen ihop till en boll av dödslängtan om morgondagen blir en repris av detta fruktansvärt tråkiga dygn.

Har åtminstone tagit tag i lite skolarbete och ligger inte fullt så efter som innan. Det var nästan kul att plugga lite, så ni förstår nog hur uttråkad jag är.
Måste. Bli. Frisk. Nu.

Fjorton välspenderade sekunder i livet

Bästa repliken i historien.

En steg-för-steg-guide i Hur man får en bra morgon.

1) Vakna av att telefonen ringer.
2) Hinn inte svara.
3) Medan du lyssnar på meddelandet som lämnats på telefonsvararen; inse hur jävla förskyld du blivit (gissningsvis som en direkt konsekvens av att promenera barfota i regnet hem till Victoria runt femsnåret i lördags morse) under en natts halvtaskig sömn.
4) Ring upp den som ringde, tacka ja till erbjudandet och säg att du gärna är med att botar den akuta vikariebristen.
5) Inse igen att du blivit väldigt förskyld men kom sedan på att du redan tackat ja och det är inte mycket du kan göra åt saken nu.
5) Kolla på klockan och räkna ut att du måste skynda dig om du vill komma i tid. Som fan.

Klart.

Nu har jag kommit hem och ska försöka kurera så gott det går för att kunna ta mig an morgondagen, dock förhoppningsvis med en lite bättre morgon än denna. Tekannan är laddad, Iprenkartan är full och tittandet på nya avsitt av diverse TV-serier står på agendan. Nu ska här botas förskyldningar så det står härliga till!

Lördag

Sjukt trevlig kväll igår som jag nu får lida för. Bakfull nåt så in i.

Nu ska jag dricka mitt kaffe, duscha och bli människa igen.

Äntligen påväg. Påväg till buss, till tå

Äntligen påväg. Påväg till buss, till tåg och till att få träffa några av de finaste jag känner. Påväg mot världens bästa fredag helt enkelt!

Om en rättså skitjobbig grej

Om man tillämpar nyfiken-i-en-strut-beteende i sitt dagliga liv finns det en hel del grejer som är rättså skitjobbiga.

Exempelvis när man får ett sms som antyder att något spännande har hänt, alternativ händer i skrivande stund. Men att informationen sedan liksom slutar där. Något händer men frågorna vad/hur/när/varför/med vem är fortfarande hemskt obesvarade. Framgång nås inte ens efter aningens desperata mordhot, något nyhetsflöde finns helt enkelt inte. Fruktansvärt skitjobbigt.

Och JA, Josefin Fransson, när du läser detta (förmodligen bakfull som ett djur)  
bör du känna dig träffad.

Kära fröken Ur

Vänligen gör så tiden går lite fortare. Fredag på momangen om det går att ordna.

Tack på förhand.
MVH Elin

100920

Jag är trött, förbannad, deppig och fantastiskt förvirrad. Den tjugonde september 2010; bevisligen en helt underbar dag.

Så ofattbart trött i hjärnan

Det skulle kunna vara för att jag har jobbat i fjorton timmar och räknat alldeles för många kuvert och valsedlar för mitt eget bästa.

ELLER så skulle det kunna vara såhär:
Det tär på krafterna att hela tiden försöka förstå varför folk är dumma i huvudet.

Någon som känner för att gå och lägga sig under en sten i fyra år? Hör av dig i så fall, jag har hittat en fin en.

Valdag

Spännande, oerhört spännande. Följer valet från insidan av vallokalen.
Gå och rösta med er!

Delmoment 1 i kursen: Hur man har roligt

Försök diskutera politik med en SD-sympatisör som tror att Sveriges nationaldag firas den 4 juni.

Äntligen

Fredag. Helg. Fy satan vad fint. Nu kör vi, full fart! Kanonkul!

He he he

Är väl typ såhär sugen på att gå till jobbet idag. Ungefär.

1

Dör varje gång.

Om igår. Och om idag

Igår var jag på fotboll med min vän Victoria. Det var trevligt. Sjunga sig lite, gråta sig lite (sentimental som man är), dricka sig lite blaskig öl ur jättefestliga plastmuggar med lock på och bara känna gemenskapen med alla som står runt en. Man är som en "liten" familj på dryga artontusen pers minus de eventuella motståndssympatisörerna som vågat sig dit. Jag fick offra min parfym jag hade i väskan (som tydligen utgjorde något slags hot mot säkerheten på arenan, jag förstår precis) men fick i utbyte en oerhört gemytlig kväll. Det var värt parfymen alltså.

Idag ska jag plugga och jobba. Påminn mig gärna om varför man över huvud taget skulle komma på tanken att älska sitt liv.

Why I love you

Josefin Fransson, en tjej som (bevisligen) ägnar mycket tanke åt de stora frågorna här i livet.

Om saker som måste bli gjorda

En helg fylld av icke-party saker, dock hemskt viktiga sådana, såsom utbildning inför valet och lite kneg. Varför inte slänga in lite fredagsplugg när man ändå håller på liksom?

Om självinsikt

Fulheten

Om det här med elektricitet

Fyra timmars (planerat förvisso) strömavbrott. Måste säga att man är hemskt bortskämd när det kommer till el och all apparatur som drivs av det. Vad kan man göra utan el? Tänkte att det är ju ändå tur att man har en bärbar dator, med batteri som ändå räcker ett litet tag. Vadådå? Ingen Internetuppkoppling, så själva glädjen i att ha en dator var inte mycket värd. Jag som har för vana att äta ägg till frukost fick nu hitta substitut om jag inte ville finna mig i att äta råa ägg. Inte ens en kopp kaffe till tidningen kunde man få. KOM IGEN. Kaffe.

Jag pratar om el varje dag (för det är mitt jobb) och för då något slags skämtsamt resonemang med den ointresserade kunden om att vi bor ett I-land och kanske inte tänker på hur eller varför vi kan tända våra lampor. För det bara finns. Nu visar det sig att jag själv inte tänker på det. Smart liksom.

Nu råkade det slumpa sig så att jag hade fantastiskt mycket att göra (plugg) och att strömavbrottet inte kunde kommit lägligare. Även om jag gärna hade haft en kopp kaffe till studerandet...

Nu då?

Man kan ju verkligen säga att intressefaktorn på denna domän sjunker drastiskt. De senaste veckornas inlägg har präglats av fantastiska icke-mängder fakta av värdefullt slag. Orkar inte ens läsa själv vad jag har skrivit. Det är ett ganska säkert tecken på att det man skriver är tråkigt. Har jag hört i alla fall.

Kan väl å andra sidan inte vara riktigt säker på hur ni som läser uppfattar det hela. Den enda som jag vet bryr sig är Josefin Fransson som gråter Nilen och Themsen varje gång jag vill trycka på pausknappen.

Flummigt inlägg, jo tack. Det jag vill komma fram till är att jag inte riktigt vad jag ska göra med bloggen. Den bara finns. Idéer, uppslag, föslag, någon?

There's a heart on the line, and it rests with your eyes

Idag har jag tagit mig lite i kragen. Kände att det var dags liksom. Steg upp i något sånär tid (helt bisarrt trött dock men kaffe är grejen) och har under dagen plöjt nästan hela första kursboken. Inte världens roligaste men det kommer helt klart festligare uppgifter i framtiden.

Bjussar på en helt okej låt.

What about little microphones?

Lika bra varenda gång.

"What about little microphones? What if everyone swallowed them, and they played the sounds of our hearts through little speakers, which could be in the pouches of our overalls? When you skateboard down the street at night you could hear everyone's heartbeat, and they could hear yours, sort of like sonar. One weird thing is, I wonder if everyone's hearts would start to beat at the same time, like how women who live together have their menstrual periods at the same time, which I know about, but don't really want to know about. That would be so weird, except that the place in the hospital where babies are born would sound like a crystal chandelier in a houseboat, because the babies wouldn't have had time to match up their heartbeats yet. And at the finish line at the end of the New York City Marathon it would sound like war."

Planen 2

Nästintill identisk med föregående.
Minus fotbollstittande.
Plus pizza.

Skitbra plan. Skitbra lördag.

Planen

1) Göra sig lite fräsch. Spackla lite, måla lite, ni fattar.
2) Kolla sig lite fotboll.
3) Socialicera sig lite med en hardworking vän, Victoria.
4) Dricka sig lite öl på något billigt men ack fräckt ställe i staden Götlaborg.

Skitbra plan. Skitbra fredag.

YES

Plånbok återfunnen. Det finns hopp om mänskligheten trots allt.