Om kalenderar och kalendermänniskor

Elin Lundeborg är ingen kalendermänniska.

Jag har aldrig varit. Men varje år envisas jag med att köpa en kalender inför skolåret och säga lite skämtsamt "undrar hur länge detta kommer hålla". Fast egentligen är det inget skämt. Vid varje kalenderköp håller jag alla tummar jag har (i detta fall två) och önskar innerligt att jag detta år kommer att bli en kalendermänniska.

I år har jag en rosa liten sak med blommor eller något annat puttinuttit på. Jag tänkte att ju mer icke-mig den är, desto lättare kommer det bli att ta till sig denna icke-mig-iga vanan. Men, som så mycket annat, slutar det med mission failure. Jag har skrivit upp mängder av saker; födelsedagar, aktiviteter och lov men jag tittar ju fan aldrig i den. Vad är vitsen i att skriva i den om jag uppenbarligen inte känner något behov av att läsa det? Är mitt minne för bra kanske? Min inbyggda kalenderfunktion (aka. hjärnan) kanske är fullt tillräckligt för en fungerande vardag? Men då kommer frågan åter, VARFÖR har då så många människor en kalender?

Ni kalendermänniskor, kan ni inte skriva och förklara varför ni är kalendermänniskor och hur och när ni blev det? Vore mycket uppskattat.