Humorbubblan.

Världens roligaste grej hände idag. Eller. Kanske inte världens men en rolig grej i alla fall. Jag är påväg hem från bussen. Jag är på ovanligt muntert humör, vilket vanligtvis är ganska ovanligt eftersom det är _ovanligt_ muntert humör jag är på.
Ni fattar.

Jag tuggar tuggummi. Blåser bubblor som man gör när tuggummi kombineras med ovanligt muntert humör. Jag tuggar tuggummi och blåser bubblor för glatta livet. Det går en snubbe framför mig, gissningsvis en fyrtioplussare vid namn Svensson. Just då går vi in i gångtunneln som går under vägen. Och vad jag inte alls reflekterar över innan jag blåser humorbubblan är att det faktiskt ekar rätt mycket i tunnlar. Ganska små ljud blir liksom ganska stora ljud.
Min humorbubbla spricker och snubben Svensson flyger upp i luften. Han blir livrädd för ljudet min oskyldiga lilla humorbubbla orsakar. Han hoppar till av skräck och vänder sig om för att se mig. Asgarva. Verkligen asgarva. Han ler lite snett, osäker på om han också ska skratta eller inte. Han skrattar inte. Faktum är att han ser rätt arg ut. Men jag garvar fortfarande. Såklart.

Jag får ta en annan väg hem. För jag kan inte sluta skratta.
Stackars snubben Svensson.