So save your breath I will not hear

Mycket som händer nu. Lite för många saker inplanerade och lite för lite tid att uträtta dem på. Innan man ens hinner reflektera över allt som händer är dagen redan slut. Många tankar också. Lite väl många kanske. Och det blir bara värre när Fröken Ur tickar mot den senare halvan av dygnet. Lustiga, overkliga känslor lägger sig som ett täcke över sinnet, likt snön täcker gräset. De suddar ut de andra, de riktiga som borde finnas där.

Vad ska man göra när man känner att man faktiskt inte känner något alls?