Om året som snart är slut (2)

2011.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Det har varit det rörigaste men samtidigt det mest strukturerade, roligaste, tråkigaste, gladaste men också det allra deppigaste, bästa och sämsta året hittills i mitt liv. Alla adjektiv på samma gång, om vartannat. Ett inferno av känslor och tankar som lämnar mig oerhört förvirrad såhär på årets sista dag.

Det har hänt så stora saker. Jag har fått ett fast jobb, har flyttat hemifrån till min första lägenhet och jag har kommit på vad jag förmodligen vill syssla med här i livet. Jag har fyllt 20 år, den sista jämna  födelsedagen innan siffrorna börjar associeras med olika typer av livskriser. Jag har börjat umgås med människor jag knappt kände innan, samtidigt som några jag brukade träffa nästan försvunnit. Jag vet att det finns saker som jag kommer behöva lämna kvar i 2011 och det känns enormt jobbigt. Det känns såpass jobbigt att det till och med är svårt att glädjas över det fina som faktiskt varit. Men vad ska man göra åt det egentligen? Det kommer falla på plats tids nog.

Nu kommer ett nytt år, ett kapitel med bara blanka blad. Nya människor, nya händelser och nya känslor. 2012 ska fan bli ett bra år. Jorden må gå under, men bra ska det bli. Och ikväll ska jag bara vara glad över det.

Skål och gott nytt!

Follow the path where it takes you, straight down the line

Om läget

Vad ska man säga egentligen? Vad ska man säga när alla ord har flytt till annan ort och man vet varken ut eller in? Det känns som om jag är en åskådare i mitt eget liv. Det känns som om jag ser mig själv  vakna, gå upp till jobbet, komma hem och sen somna igen varje dag. Alla runtomkring gör saker, de åker till saker, de lär sig saker. Jag gör ingenting, jag bara är.

Kan inte det här året ta slut snart?