Om att framtiden är oviss

Imorgon är sista dagen i en vardag med fasta rutiner, imorgon är nämligen sista dagen på jobbet. Efter imorgon kommer livet kanske se lite annorlunda ut, vem vet. Men för första gången någonsin känner jag mig inte stressad eller störd av detta, för på ett eller annat sätt tar man sig fram. Bollen är rund så att säga.

Bjussar på schön låt!

Om saknad

Igår tänkte jag blogga om att jag saknade Spotify premium men nu är saknaden av självaste Internet större. Modemet saknar en lampa och därav vill det inte funka. Frågan är om man orkar med att ringa till Telia?

Om lite allt möjligt

Nu var jag några millisekunder ifrån att publicera ett hej-och-förlåt-för-att-uppdateringen-suger, men så ångrade jag mig. Man är ju inte nådigt självgod om man tror att hela världen knallar runt i väntan på att man ska printa ner några helt fantastiska rader om sitt liv. För speciellt fantastiskt är det då inte.

Oerhört fin helg faktiskt. Som snart är slut. Måndag känns inte särskilt lockande över huvud taget men det får gå ändå.

Ett stort tack till helgens P3 Guld-gala för att den fick mig att upptäcka massa ny och fin musik.

Det tittas på handboll. Go Sverige!

Det tittas på handboll. Go Sverige!

Om perspektiv

Jag är inne i slutspurten av pluggeriet.
Eller. Spurt vore väl en överdrift för särskilt fort går det inte men vi närmar oss slutet då vi byter hösttermin till vårtermin på måndag. Just nu håller jag på med en att skapa en webbplats, t.ex. en blogg efter väldigt övertydliga uppgiftsinstruktioner. Ändå går det extremt trögt. Tankarna förflyttar sig istället till många av mina vänner (numera Chalmersstudenter) som kämpar med tungt pluggeri i form av sjuk matte och sjuk programmering. De pluggar liksom 24/7.

Och här sitter en annan som inte ens förmå sig själv till att göra en blogg. Det är så man skäms.

Om att vara mittemellan lån och stöld

Min skuld till kommunen växer, nu är jag uppe i hela tjugosju riksdaler. Jag har nämligen en biblioteksbok vars lånetid gick ut för ett tag sedan stående i bokhyllan. Försöker inbilla mig själv att jag bryter regler men i ren välvilja och med ett gott syfte. Jag tänker mig att detta eventuellt kan klassas som en givmild handling; att Göteborgs Stads budget för kultur och bibliotek nu får chans till lite extra klirr i kassan. Välgörenhet liksom.

Sen inbillade jag mig färdigt och insåg att jag är en såndäringa snål jävel som utnyttjar systemet.

Om viljan att gömma sig

Ibland känner man sig bara så hopplöst fjantig att man bara vill lägga sig under en sten och aldrig mer komma fram igen. Jag spelar in ett radioprogram (det är en deluppgift på en av plugg-grejerna jag sitter och tragglar mig igenom, tro inget annat). Jag sitter här, helt ensam, med headset på huvudet och pratar högt för mig själv. Jag bjuder in gäster (som i själva verket är jag själv fast med olika dialekter och röstlägen) och ber mina sk. lyssnare (som också är jag själv) att ringa in och dela sina tankar och åsikter. Känns inte helt okej.

Bortsett från dessa tönterier har det varit en bra dag. Kom tillbaka till jobbet efter massa ledighet och det var lika trevlig som vanligt.

Om en bra dag

Effektivitet är något som sällan infinner hos mig. Dock, när det väl gör det så slår det hårt! Idag har jag städat, pluggat, tränat samt lagat mat till la familia. Dessutom har jag kirrat kurslitteratur till kursstarten nästa vecka för endast 200 spänn. Nöjd tjej kan man säga. Känner mig som planetens flitigaste person ungefär.

Om hårfärg

Häromdagen hade jag brunt hår. I alla fall enligt min inbyggda high-tech webbkamera. Således blev jag oerhört sugen på att färga håret igen. Men. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska färga det mörkare eller ljusare. Stort dilemma det här allså.

(Det är för övrigt sådana här djupa frågor jag funderar kring när jag försöker fly från allt plugg jag borde göra. Gött.)

Om det nya året

Jag finner det lite svårt att inse att vi faktiskt numera lever i år 2011. Kroppen är där men själen har liksom fastnat i 2010, eller för all del, varför inte ännu tidigare. Är det inte bisarrt att det var elva (!) år sedan den åttaåriga versionen av mig själv satt nyårsfin och drack hallonsoda vid ett bord pyntat med millenium-konfetti? Minnena är ju fortfarande intakta, jag minns vad folk sa och vad jag hade på mig. Och det var elva år sedan. Det, mina vänner, är sjukt!

Nu är jag inte åtta år längre. I år fyller jag tjugo. Det kan vara det mest ångestfyllda jag någonsin skrivit på denna domän. I år fyller jag tjugo. Ack och ve!

110101

GOTT NYTT ÅR!

2011, jag välkomnar dig och väntar med spänning

för att få se vad du kommer att erbjuda.