Om året som snart är slut

Idag är det den allra sista dagen på året 2010. Det är bara några få timmar kvar tills vi byter ut en siffra, arkiverar 365 dagar av våra liv och dränker våra sorger i alkohol (dock i goda vänners lag, så det är okej). Ångesten skjuter vi upp till morgondagen. Vi skålar, vi ger varandra löften vi vet att vi aldrig kommer hålla och  hoppas att det nya året kommer bli det bästa någonsin.

2010 var ett bra år! Eller? Var det det? Jag försöker tänka tillbaka men minns knappt. I ett försök till årskrönika (mest ordbajseri men krönika låter så himla mycket finare); håll i hatten!

TVÅTUSENTIO
Året började på en ö och en fotbollsplan med färgsprakande fyrverkerier över havet tillsammans med fina vänner. Vintern och våren var slentrian mest bestående av plugg och kaffe. Det var väl egentligen mer en transportsträcka fram till dagen D, den 3 juni, studentdagen. I en enda gigantisk bubbla av spänning och förväntan rullade januari, februari, mars, april och maj förbi. Jag åkte skidor i Sälen, jag fick ett A på mitt CAE (egentligen under 2009 års bedrifter men ändå), jag tog mina första stapplande steg ut i knegarlivet, jag fick tummen ur och gjorde klart mitt projektarbete och massa andra saker jag har för dålig minne för att printa ner nu. Kontentan av detta är att jag var glad. Jag hade hittat min plats, jag trivdes i min tillvaro.

Studenten behöver jag inte skriva så mycket om. Jag tror alla som stått där på lastbilsflaket och skrikit förstår vad jag pratar om. Det var verkligen den bästa dagen i mitt hittills nittonåriga liv.
Sen kom Turkiet med Victoria, Josefine och Josefin, en mycket speciell resa. Jag fyllde år, kom hem och lyssnade mig halvt till döds på Oskar Linnros. Helt plötsligt var det midsommar och vilken midsommar sen! Sov ingenting men fy satan vad bra det var. Jag spenderade fyra veckor i scrubs på Frölunda specialistsjukhus, där inte helt oväntat det mest spännande där var just kläderna. Sedan kom seglarveckan och jag njöt av livet som alkoliserad båtboende. Tack Gunnar för sjuka dygn! Göteborgskalaset kom, med allt vad det innebär. Öl, Oskar Linnros, Teddybears och hällregn torde sammanfatta det rätt bra.

Utan att förstå hur det hände så var hösten här. Jag ringde och försökte pracka på folk elavtal om kvällarna, för att sedan skita i det och övergå till att hänga med alla barn på dagis och skola. Mitt i allt detta var det val och jag räknade valkuvert en hel kväll. Katastof-val och av olika skäl en oerhört kass dag, den 19 september. Vi spenderade en helg i Helsingborg hos finaste Fransson, julpyntade hennes lägenhet, åkte till Danmark och kollade på bröllopstårtor. Hösten var en konstig period. Stundtals var jag i total eufori och ibland ville jag lägga mig ner och dö. Fina människor vägde upp dock och summan kardemumman var att det var en fin höst.

Sen blev det vinter och kallt. Jag började på nytt jobb som jag tycker om väldigt mycket, som tyvärr inte kommer vara särskilt länge till. I och med jobbet fick jag väldigt lite tid till saker och ting. En del saker rann ut lite sanden och och det var väldigt synd (kanske det nya året kan rätta till det?). Det blev första, andra, tredje och fjärde advent och jag hade fortfarande inte köpt några julklappar. Hur det gick till vet jag ej, men den 24 december var jag trots klapp-bristen redo att fira jul ändå.
Mellandagar, smålänska skogar, tåg till Göteborg och nu är vi här.

Den 31 december 2010. Ikväll kör vi all in. Den sista kvällen på ett sjuhelsikes bra år.
Puss!

Snö är ingen bristvara i alla fall! Sn

Snö är ingen bristvara i alla fall!

Snart sitter man dock på ett tåg hem till civilisationen. Får se om SJ behagar följa tidtabell så man inte missar festligheterna imorgon. Gott nytt i förskott!

Cheers mate

Edit: livet har varit mycket bättre kan jag säga.

Om konsekvenser 2

Det osköna med förändringar är att annandag jul inte blir en lika trevlig dag som förr i tiden.

Tror aldrig min familj varit så populär som idag. Folk har plingat på dörren flertalet gånger, släktingar har kommit på fikabesök, telefoner har ringt och inte minst min egen har vibrerat som en tok. Har halvsovit mellan fem i morse och fyra idag. Vad som startade som vanlig bakfylla har nu övergått i grav trötthet kombinerat med feberkänslor. Pricken över i:et är väl ändå att jag nu måste sätta igång att packa inför avfärden mot det lilla landet imorgon. Livet har varit bättre kan jag säga.

Om förändringar

Idag är det juldagen. När man var mindre var detta den officiella gå-runt-i-pyjamas-hela-dagen-och-lek-med-alla-nya-leksaker-dagen. Nu för tiden är klapparna inte särskilt lekvänliga och således har juldagen blivit mer som den officiella lyssna-på-hög-musik-och-konsumera-alkohol-dagen (kvällen).

Utgång it is. Ses i dimman!

Om onödigheter

Nu är jag äntligen klar med hela inslageriet. Och om bara några timmar är det hög tid för dom att packas upp igen. Eller, packas upp kanske var ett milt uttryck. Slits isär, rivs i bitar.

Snacka om väl spenderad tid. Kanske inte.

Om dagen före

Dagen har bestått av:
- Kneg. Bockade av de sista grejerna, fixade och trixade lite. Konverterade även skrivbordet till ett inferno av post-it-lappar för att inte vara helt handlingsförlamad och inte veta vad jag ska göra av mig själv när jag kommer tillbaka efter lite ledighet.
- Handling av de sista klapparna.
- Granklädning! Mamma var DJ och bestämde sig i vanlig ordning för den smörigaste julskivan hon kunde hitta. Jippie, sa jag. (Granen börjar jag fundera på om jag är allergisk mot, har nyst fler gånger idag än under hela min livstid känns det som)

Nu har jag bara cirka 752 julklappar kvar att paketera in i fint julklappspapper med snören och hela baletten. Jippie, återigen. När det är klart är jag redo för att fira julafton. Gött.

Hänger lite med ormarna på Universeum!

Hänger lite med ormarna på Universeum!

Om smarta idéer

Såhär tänkte jag: det absolut mest effektiva sättet att få någon (dvs. mig) att städa är att lägga allt plock på sängen. Förr eller senare MÅSTE det ju väck, annars kan man inte gå och lägga sig.

Såhär blev det: en hemskt ineffektivitet samt en önskan om att skjuta någon (dvs. mig) i huvudet. Nu orkar jag verkligen inte. Dygna inatt?

Om rädsla

Läs (eller lyssna) och njut!

Om den senaste tidens tönterier

I söndags töntade jag mig i Sveriges sjukaste luciatåg.
I måndags töntade jag mig med lusseglitter i håret.
Igår töntade jag mig med att sjunga julsånger på Ica MAXI med jobbet.

Idag ska jag inte tönta mig. Dock ska jag träffa en rätt töntig vän som fyller år idag. Victoria heter hon. Hur töntig som helst!

Uppdatering från halk-Sverige

Schönt vägunderlag, jovars. Man glider ju omkring på gatorna som en okoordinerad konståkare utan skridskor! Sjukt. Men tack vare att man är välsignad med ett hyfsat slipat balanssinne (och en hel del tur) har jag faktiskt klarat mig och vunnit varken guld, silver eller brons i Årets Vurpa 2010.

Det kommer nog ska ni se, men än så länge inga blåmärken!

blow my heart away.

Om förra inlägget

Man skulle ju kunna tro att jag är en spritosande gammal kärring när jag väljer att överösa en bild på ett glas alkoholhaltig dryck med villkorslös kärlek. Bara ett förtydligande; så är icke fallet. Dock var jag ganska "glad" igår, därav det smått hysteriska hjärtat och tjötet om lycka.

Nu när vi klarat upp detta önskar jag er en fortsatt trevlig söndag, medan en annan snart åker och knegar. Sköj var ordet. Särskilt lycka till också till mina två fina kompisar som står på Lisebergs stora scen ikväll när Göteborgs lucia kröns! Puss!

Lyckan är gjord! <3

Lyckan är gjord! <3

Om julkänsla

Kattbakning på gång! Till de sköna tonerna av min hata-jul-playlist, såklart.
Känns lite motsägelsefullt men vad ska man göra?

Om saker man kan göra

Som ni märker sinar uppdateringarna.

Vad gör jag istället undrar ni. Jo, det kan jag tala om för er; min allra nyaste hobby är att samla på förseningsavgifter på biblioteket. Det är roligt tycker jag! Verkligen givande sysselsättning. 19 år och senil... Livet är schönt!

Om helgens ständiga (ack grymma) ljud

Nu, söndag kväll, ska jag äntligen vila mina öron ett tag. Det har varit mer eller mindre konstant ljud i cirka tre dygn. Sjukt bra musik förvisso men jag börjar bli smått dum i huvudet.

Fredag: kneg / stämrep / mer stämrep / gig i Uddevalla
Lördag: olidligt lång konsert / olidligt lång konsert föreställning numero 2
Söndag: sju skönsjungande lucior (två lite vackrare än de andra) i Nordstan / konsert-rigg-samt-rep / konsert med världens bästa körer.

Mycket fin helg. Puss.

Ett sista stämrep i bilen på vägen upp t

Ett sista stämrep i bilen på vägen upp till Uddevalla. Nu kör vi, full fart!

Om positiva besked

Mitt i all frustration kring tiden som inte finns och andra saker, uppenbarade sig en mycket glädjande nyhet. Min fina vän (som är helt bisarrt dålig på att uppdatera sin blogg kan tilläggas) länkade en artikel som lyste upp min dag och gjorde mig glad i hjärtat.

Chalmers till hösten då, kanske! Oerhört bra.

Om tid

Egentligen går tiden lika fort hela tiden. Men ibland känns varje sekund som en evighet och ibland svischar flera dagar förbi innan man ens hinner blinka. Nu är det redan torsdag. Enligt det veckosystem vi tillämpar betyder det att det rimligtvis är fredag imorgon. Det är jag inte riktigt redo för.

Men det får gå ändå! Imorgon gäller det. Och i övermorgon gäller det. Efter det är det helg i 24 timmar för att sedan övergå i ny arbetsvecka. Skål!

Julkalenderfrukost!

Julkalenderfrukost!