Om året som snart är slut (2)

2011.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Det har varit det rörigaste men samtidigt det mest strukturerade, roligaste, tråkigaste, gladaste men också det allra deppigaste, bästa och sämsta året hittills i mitt liv. Alla adjektiv på samma gång, om vartannat. Ett inferno av känslor och tankar som lämnar mig oerhört förvirrad såhär på årets sista dag.

Det har hänt så stora saker. Jag har fått ett fast jobb, har flyttat hemifrån till min första lägenhet och jag har kommit på vad jag förmodligen vill syssla med här i livet. Jag har fyllt 20 år, den sista jämna  födelsedagen innan siffrorna börjar associeras med olika typer av livskriser. Jag har börjat umgås med människor jag knappt kände innan, samtidigt som några jag brukade träffa nästan försvunnit. Jag vet att det finns saker som jag kommer behöva lämna kvar i 2011 och det känns enormt jobbigt. Det känns såpass jobbigt att det till och med är svårt att glädjas över det fina som faktiskt varit. Men vad ska man göra åt det egentligen? Det kommer falla på plats tids nog.

Nu kommer ett nytt år, ett kapitel med bara blanka blad. Nya människor, nya händelser och nya känslor. 2012 ska fan bli ett bra år. Jorden må gå under, men bra ska det bli. Och ikväll ska jag bara vara glad över det.

Skål och gott nytt!

Follow the path where it takes you, straight down the line

Om läget

Vad ska man säga egentligen? Vad ska man säga när alla ord har flytt till annan ort och man vet varken ut eller in? Det känns som om jag är en åskådare i mitt eget liv. Det känns som om jag ser mig själv  vakna, gå upp till jobbet, komma hem och sen somna igen varje dag. Alla runtomkring gör saker, de åker till saker, de lär sig saker. Jag gör ingenting, jag bara är.

Kan inte det här året ta slut snart?

För det är du

Om ingenting

Har ingenting jag vill skriva om.

Trevlig första advent i alla fall!

Om kaoset och den nya bostaden

Det här med comeback var kanske lite överambitiöst. Livet är lite kaos just nu och jag hinner inte riktigt med. Men det är ett bra kaos (tror jag)...

Jobb, plugg, diverse projekt på gång plus det helt sinnessjuka: jag har fått en lägenhet! Förstår ni? Jag är alltså ett livs levande, vandrande bevis på att Boplats Göteborg inte är en total bluff. Var på visning i måndags, tackade ja i tisdags, blev erbjuden kontraktet igår och idag har jag papper på att den är min från och med den tredje oktober. Hur sjukt? Nu måste man tydligen bli sådär supervuxen väldigt fort; sätta sig in i saker och ting, ta ställning till vilken hemförsäkring man ska ha och till vem som ska leverera min hushållsel. Tips någon?

Om min comeback (kanske)

Hej bloggen. Efter att länge varit helt oförmögen att forma ord av små bokstäver på denna domän är jag kanske tillbaka. Ikväll känns det så i alla fall. Hösten är också tillbaka dagen till ära. Efter en fantastisk sommar landar man helt plötsligt i den gråa verkligheten igen. Jag orkar inte ens sammanfatta dessa gångna månader utan nöjer mig med att säga att kontentan, själva summan kardemumman, är att jag varit väldigt glad och att allt varit oerhört fint och trevligt. Tack vänner osv.

Elektropop, brorsan vi kör!

Om att vara glad

För en gångs skull så känns det faktiskt som om livet klaffar lite. Gott är det!

Om tisdag

Hur mycket gråter jag om denna låt inte får möta mina öron på tisdag?
Förmodligen en del. Men tagg inför årets konsert kanske!

Om att ha fel

Det är ju skottår nästa år. Således alltså 365 dagar kvar till jag fyller år igen, inte 364.

(Vem sa det?)

Om tacksamhet

Tack alla fina människor för all uppvaktning idag! Tack till Victoria som bjussade på lunch. Tack för alla grattishälsningar i samtal, sms och meddelanden på ansiktsboken. Tack bob hund och tack vänner för trevligt umgänge på en oerhört bra konsert. Extra tack till Frans och briljanta Matilda som följde med trots att de inte gillar bob hund. Tur att de gillar mig. Tack, tack och åter tack.

Imorgon ska jag påbörja min klättring i karriärstegen som stammis på Systembolaget och njuta av att det är 364 dagar tills jag fyller år nästa gång. Puss!

Om att fylla år igen

Idag fyller jag 20. Ve och fasa. Det är nu man ska bli vuxen på riktigt tydligen. Avsluta det kapitel i livet som kallas tonårstid och ta tag i livet kanske. En etta i början av ålderssiffran kommer inte synas till förrän om 80 år ifall man nu lyckas hänga kvar så länge.

Den här dagen har verkat så fruktansvärt avlägsen, ljusår bort, i en annan galax och i ett alternativt universum. Jag har nog aldrig riktigt tänkt att den här dagen över huvud taget ska komma. Nu är den här trots allt, vare sig man vill eller inte.

Ett städat födelsedagsfirande blir det idag. Praktiskt att fylla år på en måndag, då hinner man samla sig lite och landa i den nya tillvaron som tjugoåring innan man eventuellt går ut och firar detta fenomen den kommande helgen. Tänkte dock gå på konsert, dagen till ära. Tack på förhand till bob hund för den fina födelsedagspresenten, är övertygad om att det kommer bli fett!

"Drink coffee. Do stupid things faster w

"Drink coffee. Do stupid things faster with more energy"

Om dagens ettårsjubileum

Jag känner att jag måste skriva ett inlägg idag. Inte för att denna dag på något sätt är särskilt anmärkningsvärd, förutom det faktum att det är fint väder och jag är ledig. Jag känner att jag måste skriva eftersom det var en helt spektakulär dag för precis ett år sedan, den tredje juni 2010. Varje morgon vaknar jag och ser min studentmössa i bokhyllan, i morse vaknade jag och insåg att det var 365 dagar sen den inte låg där, utan satt på mitt huvud. Vad har man uträttat på ett år?

Om inatt och imorgon

Tjolahopp världen. Detta är situationen jag försatt mig i nu: ska upp om cirkus tre och en halv timme och packa eftersom jag prioriterade plugg som inte blev bra.
Lysande val där.

Tur att någon annan levererar när man själv är helt värdelös!

Om önskelistan inför den tjugonde födelsedagen

Jag önskar mig ett fint paket med krulliga snören innehållande ett dygn som är några timmar längre än just tjugofyra stycken. Så att man eventuellt hinner göra allt man vill/åtagit sig utan att få magsår som extra plus i kanten. Alternativt om sömnbehovet kunde regleras i förhållande till to-do-listan så det blev mer nyttotid per dygn istället för att sova bort hälften. Någon som ordnar detta eller?
Tack på förhand.

Om apati light

Hej kompisar. Bloggen mår ju allt annat än prima ballerina, fina fisken osv., det kanske ni har märkt. Förklaringen till detta är enligt tradition. Jag vet inte vilka ord jag ska formulera för att spegla mitt liv på ett så korrekt sätt som möjligt just nu. Det är en del som rätt kass, lite mer som är väldigt bra, men blandningen blir något slags ingenmansland av känslor och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till någonting.

Vidare till de världsliga tingen. Idag är det val och jag tycker ni ska pallra er iväg och rösta. Idag är det även  sportsöndag (med lite Big Brother mellan perioderna förhoppningsvis). Sedan är ännu en helg till ända och ny vecka väntar men det är rätt trevligt tycker jag.

Hej bloggen. Här kommer en hälsning i fo

Hej bloggen. Här kommer en hälsning i form av en fantastiskt mobilbild från ett högt torn i Paris. Förjevvla lattjo lajban!

Resfeber... Snart säger man adjöken till

Resfeber... Snart säger man adjöken till Göteborg och säger hej till Paris. På återseende!

Om tidsuppfattning

Klockan bara går. Hur blev det april? I min hjärna var det nyårsafton i förrgår och midsommar för två veckor sedan. Det känns oerhört ångestladdat att det snart var ett år sedan man stod på studentflaket i lyckorus. Än mer ångestladdat känns att det snart var tjugo långa år sedan jag föddes.

Men vare sig jag vill det eller inte så är det april och snart även påsk. På fredag åker man dessutom till Paris, bara sådär. Fett.

Om "musik"

Igår skickade min vän Josefin Fransson en oerhört rolig Spotify-länk till mig. Minns ni Aqua? Ja, bruden med det illröda håret med sin flintskallige rappande vän. Gruppen som tog dagispop till en ny nivå och lärde alla små kottar sitt första latinska ord. Skivomslaget var ju bara så ofantligt fräckt (notera gärna igelkott-snubben vars frisyr försökte härmas åtskilliga gånger av alla killar i klassen), låtarna var superbra och spelades flitigt i bilen vill jag dra mig till minnes. Det är nästan så man skäms såhär i efterhand. Förlåt mamma och pappa för att jag utsatte er för denna terror.

Nu släpper Aqua nytt. År 2011. Det känns lite som ett skämt men det är tydligen helt sant. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.

Om glömska, väderlek och andra saker

1) Vad är grejen med att det börjar regna sekunden man lämnar bussen?
2) Vad är grejen med att aldrig komma ihåg att ta med sig sitt paraply från kontoret när dagsverket är klart och hela Göteborg är ett enda stort grått regnmoln?

Bortsett från bristen av vettiga svar på dessa frågor så har det varit en bra dag. Inledde denna torsdag med lyxfrukost på Espresso House med Victoria. Det var ju inte en helt usel start. Följt av kneg, mat, Big Brother och förhoppningsvis lite sömn inom kort. Snart är det helg där högskoleprov, festligheter samt kafferep står på agendan. Minus högskoleprovet blir det nog rätt så lattjo lajban faktiskt.

Om lite allt möjligt

Hej hopp, stackars livlösa bloggen! Du hänger kvar på en skör liten tråd av tre ynka inlägg på en hel månad. Förlåt för att jag utsätter dig för detta elände men jag orkar/vill/kan inte skriva. Bokstäverna fattas mig. Idag kommer de på en snabb comeback och jag skriver följande:

Jag är lite upptagen. Upptagen med nytt kneg och upptagen med att försöka klura ut vad man ska göra här i livet egentligen. Det är ju faktiskt en fråga av ofantlig storlek, detta med framtiden. Den med tips får gärna höra av sig... Samtidigt försöker man rodda lite andra grejer och det lämnar lite tid till att pränta ner ens vardagsbetraktelser här. Jag hade tänkt att den häringa våren som sägs ska komma skulle rikta ljus på rätt saker, ge energi och så vidare. Men nu är det ju snö igen, så det gick ju himla bra.

För övrigt var man på IKEA idag tillsammans med en miljon andra människor som tyckte det var en bra aktivitet en lönehelg. Vilken gemenskap.

Hej bloggen som nästan är död. Varför är

Hej bloggen som nästan är död. Varför är det snö? Igen? Vänligen förklara detta.

Dålig morgon.

Om att be om ursäkt

Kära tappra medmänniskor som går in här varje dag och hoppas på nya fantastiska blogginlägg från mig,

Vad fina ni är. Och vad helt ofantligt värdelös jag är. Jag hoppas att ni kan förlåta mig. Det är lite mycket nu. När tiden räcker till och jag slutat stressa omkring på 163 hjärtslag i minuten ska jag uppdatera. Jag lovar.

Om att vara sjuk i Sälen

Två skiddagar kvar innan man återvänder till Götlaborget, får se om man eventuellt orkar ta sig ut innan hemresan. Känns ju lite snopet att ha spenderat 50 mil i bil för att sitta inne i en stuga och må dåligt hela dagarna. Vad har jag gjort för att förtjäna det liksom? I vilket fall som helst har jag hängt lite på Kronans droghandel och köpt på mig mängder av piller och grejer så man kanske kan bli kvitt den här skiten någon gång. Känns oerhört hoppfullt.

I övrigt är det fantastiskt roligt här i Dalarna. När jag inte sover bort sjukdomen försöker jag plugga lite. Sköj var ordet.

Här sitter en annan i en tom stuga i Säl

Här sitter en annan i en tom stuga i Sälen. Feber är ju sköj.

Om toppar och dalar. Dagens topp: WTAI

Om toppar och dalar.

Dagens topp: WTAI släpper äntligen (!) band. Bright Eyes! Kommer bli helt fenomenalt bra.

Dagens dal: insåg att jag kommer missa hela första Big Brother-veckan. Sorg i hjärtat.

Om att packa

Jag är verkligen helt värdekass på att packa. Det blir aldrig bra och påbörjas alltid alldeles för sent. Jag glömmer att ta med mig det mest vitala av saker men kommer ihåg att packa ner mängder av pryttlar jag absolut inte behöver. Väskan är alltid för liten och grejerna är jämt för många. Mötet med hjärnan i onsdags hade ingen direkt verkan, ska nog försöka få till ännu ett inom en snar framtid.

Till Sälen bär det av förresten. Om någon undrade.

Om att vara en bitter människa

Idag är det alla hjärtans dag. Jag ska säga er att det är väldigt svårt att inte verka bitter när man pratar om den 14 februari egenskap av singel, solo och själv. Men i år var det faktiskt helt okej. Kanske på grund av att det närmsta jag kom ett firade av denna högst par-centrerade dag var att vi gjorde gelehjärtangodisar på fritids, där jag jobbat idag. Dock hade vi ingen röd karamellfärg, så istället blev det grönt monstergodis; således inte särskilt påminnande om denna högtid i fråga.

Och nu verkade man kanske lite bitter ändå, men det kan man väl få vara en dag om året åtminstone.

Äntligen fredag! Rosé och brulépudding.

Äntligen fredag! Rosé och brulépudding. Schön kombo!

Om bloggens världsvida publik

Tydligen är det inte bara ryssarna som är trogna läsare, nu har även Tele2 hittat hit. De nöjer sig dessutom inte med att bara kolla runt, de lämnar spår efter sig också, i form av kommentarer. Ball. Eller jag vet inte.

Om post

Den dagen på året man firar födelsedag är det kul att få post. Då får man färgglada hälsningar från släktingar som tycker det är rätt nice att man finns till. Resterande 364 (alternativ 365) dagar är det urtråkigt. Det enda man får är räkningar, lönespecar, kallelser till sjukvårdsbesök, påminnelse om att man är senil och glömt lämna tillbaka böcker och ibland någon överarbetad reklambroschyr man aldrig orkar läsa. Bara tråk alltså.

Idag fick jag ett roligt brev utan att fylla år. Från Tele2 (hos vilka jag nyss bytt abonnemang). Jag är hyfsat säker på att Tele2 ska fortsätta inom telefoni och inte skola om sig till komiker så uppenbarligen har målet med brevet inte uppnåtts. Såhär står det:

"Hej! Här kommer ditt nya SIM-kort."
Och sedan en lång harang med kundservicenummer till höger och vänster samt tydliga instruktioner om hur jag ska bära mig åt för att aktivera detta SIM-kort i fråga.

Nu till det roliga. Kuvertet innehåller inget SIM-kort.

Komiker?

Hos tandläkaren. Tossor kan ju vara den

Hos tandläkaren. Tossor kan ju vara den sexigaste accessoaren någonsin. Fullbordar vilken outfit som helst!

Om saker man tar för givet

Detta, mina vänner, är ett glas vanligt vatten. Inte vilket glas vanligt vatten som helst, utan det allra första efter att ha saknat rinnande vatten i lite mer än ett halvt dygn. Nu känner jag mig sådär fånigt tacksam över att ha rent vatten i kranen och vill helst häva i mig flera liter, bara för att. Kanske borde man egentligen ta tillfället i akt att skänka lite pengar till de som inte har det. Ska bara få tummen ur först.

Om att framtiden kommer bli fet

Förra inlägget handlade om framtidens ovisshet. Nu finns åtminstone ett oerhört fint datum att blicka fram mot när glädjen tryter, då man med (minst) två vänner i följe ska pallra sig till Slottskogen och uppleva självaste Coldplay.
Sjukt fett tycker jag!

 

Om att framtiden är oviss

Imorgon är sista dagen i en vardag med fasta rutiner, imorgon är nämligen sista dagen på jobbet. Efter imorgon kommer livet kanske se lite annorlunda ut, vem vet. Men för första gången någonsin känner jag mig inte stressad eller störd av detta, för på ett eller annat sätt tar man sig fram. Bollen är rund så att säga.

Bjussar på schön låt!

Om saknad

Igår tänkte jag blogga om att jag saknade Spotify premium men nu är saknaden av självaste Internet större. Modemet saknar en lampa och därav vill det inte funka. Frågan är om man orkar med att ringa till Telia?

Om lite allt möjligt

Nu var jag några millisekunder ifrån att publicera ett hej-och-förlåt-för-att-uppdateringen-suger, men så ångrade jag mig. Man är ju inte nådigt självgod om man tror att hela världen knallar runt i väntan på att man ska printa ner några helt fantastiska rader om sitt liv. För speciellt fantastiskt är det då inte.

Oerhört fin helg faktiskt. Som snart är slut. Måndag känns inte särskilt lockande över huvud taget men det får gå ändå.

Ett stort tack till helgens P3 Guld-gala för att den fick mig att upptäcka massa ny och fin musik.

Det tittas på handboll. Go Sverige!

Det tittas på handboll. Go Sverige!

Om perspektiv

Jag är inne i slutspurten av pluggeriet.
Eller. Spurt vore väl en överdrift för särskilt fort går det inte men vi närmar oss slutet då vi byter hösttermin till vårtermin på måndag. Just nu håller jag på med en att skapa en webbplats, t.ex. en blogg efter väldigt övertydliga uppgiftsinstruktioner. Ändå går det extremt trögt. Tankarna förflyttar sig istället till många av mina vänner (numera Chalmersstudenter) som kämpar med tungt pluggeri i form av sjuk matte och sjuk programmering. De pluggar liksom 24/7.

Och här sitter en annan som inte ens förmå sig själv till att göra en blogg. Det är så man skäms.

Om att vara mittemellan lån och stöld

Min skuld till kommunen växer, nu är jag uppe i hela tjugosju riksdaler. Jag har nämligen en biblioteksbok vars lånetid gick ut för ett tag sedan stående i bokhyllan. Försöker inbilla mig själv att jag bryter regler men i ren välvilja och med ett gott syfte. Jag tänker mig att detta eventuellt kan klassas som en givmild handling; att Göteborgs Stads budget för kultur och bibliotek nu får chans till lite extra klirr i kassan. Välgörenhet liksom.

Sen inbillade jag mig färdigt och insåg att jag är en såndäringa snål jävel som utnyttjar systemet.

Om viljan att gömma sig

Ibland känner man sig bara så hopplöst fjantig att man bara vill lägga sig under en sten och aldrig mer komma fram igen. Jag spelar in ett radioprogram (det är en deluppgift på en av plugg-grejerna jag sitter och tragglar mig igenom, tro inget annat). Jag sitter här, helt ensam, med headset på huvudet och pratar högt för mig själv. Jag bjuder in gäster (som i själva verket är jag själv fast med olika dialekter och röstlägen) och ber mina sk. lyssnare (som också är jag själv) att ringa in och dela sina tankar och åsikter. Känns inte helt okej.

Bortsett från dessa tönterier har det varit en bra dag. Kom tillbaka till jobbet efter massa ledighet och det var lika trevlig som vanligt.

Om en bra dag

Effektivitet är något som sällan infinner hos mig. Dock, när det väl gör det så slår det hårt! Idag har jag städat, pluggat, tränat samt lagat mat till la familia. Dessutom har jag kirrat kurslitteratur till kursstarten nästa vecka för endast 200 spänn. Nöjd tjej kan man säga. Känner mig som planetens flitigaste person ungefär.

Om hårfärg

Häromdagen hade jag brunt hår. I alla fall enligt min inbyggda high-tech webbkamera. Således blev jag oerhört sugen på att färga håret igen. Men. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska färga det mörkare eller ljusare. Stort dilemma det här allså.

(Det är för övrigt sådana här djupa frågor jag funderar kring när jag försöker fly från allt plugg jag borde göra. Gött.)

Om det nya året

Jag finner det lite svårt att inse att vi faktiskt numera lever i år 2011. Kroppen är där men själen har liksom fastnat i 2010, eller för all del, varför inte ännu tidigare. Är det inte bisarrt att det var elva (!) år sedan den åttaåriga versionen av mig själv satt nyårsfin och drack hallonsoda vid ett bord pyntat med millenium-konfetti? Minnena är ju fortfarande intakta, jag minns vad folk sa och vad jag hade på mig. Och det var elva år sedan. Det, mina vänner, är sjukt!

Nu är jag inte åtta år längre. I år fyller jag tjugo. Det kan vara det mest ångestfyllda jag någonsin skrivit på denna domän. I år fyller jag tjugo. Ack och ve!

110101

GOTT NYTT ÅR!

2011, jag välkomnar dig och väntar med spänning

för att få se vad du kommer att erbjuda.