Om att vara sjuk i Sälen

Två skiddagar kvar innan man återvänder till Götlaborget, får se om man eventuellt orkar ta sig ut innan hemresan. Känns ju lite snopet att ha spenderat 50 mil i bil för att sitta inne i en stuga och må dåligt hela dagarna. Vad har jag gjort för att förtjäna det liksom? I vilket fall som helst har jag hängt lite på Kronans droghandel och köpt på mig mängder av piller och grejer så man kanske kan bli kvitt den här skiten någon gång. Känns oerhört hoppfullt.

I övrigt är det fantastiskt roligt här i Dalarna. När jag inte sover bort sjukdomen försöker jag plugga lite. Sköj var ordet.

Här sitter en annan i en tom stuga i Säl

Här sitter en annan i en tom stuga i Sälen. Feber är ju sköj.

Om toppar och dalar. Dagens topp: WTAI

Om toppar och dalar.

Dagens topp: WTAI släpper äntligen (!) band. Bright Eyes! Kommer bli helt fenomenalt bra.

Dagens dal: insåg att jag kommer missa hela första Big Brother-veckan. Sorg i hjärtat.

Om att packa

Jag är verkligen helt värdekass på att packa. Det blir aldrig bra och påbörjas alltid alldeles för sent. Jag glömmer att ta med mig det mest vitala av saker men kommer ihåg att packa ner mängder av pryttlar jag absolut inte behöver. Väskan är alltid för liten och grejerna är jämt för många. Mötet med hjärnan i onsdags hade ingen direkt verkan, ska nog försöka få till ännu ett inom en snar framtid.

Till Sälen bär det av förresten. Om någon undrade.

Om att vara en bitter människa

Idag är det alla hjärtans dag. Jag ska säga er att det är väldigt svårt att inte verka bitter när man pratar om den 14 februari egenskap av singel, solo och själv. Men i år var det faktiskt helt okej. Kanske på grund av att det närmsta jag kom ett firade av denna högst par-centrerade dag var att vi gjorde gelehjärtangodisar på fritids, där jag jobbat idag. Dock hade vi ingen röd karamellfärg, så istället blev det grönt monstergodis; således inte särskilt påminnande om denna högtid i fråga.

Och nu verkade man kanske lite bitter ändå, men det kan man väl få vara en dag om året åtminstone.

Äntligen fredag! Rosé och brulépudding.

Äntligen fredag! Rosé och brulépudding. Schön kombo!

Om bloggens världsvida publik

Tydligen är det inte bara ryssarna som är trogna läsare, nu har även Tele2 hittat hit. De nöjer sig dessutom inte med att bara kolla runt, de lämnar spår efter sig också, i form av kommentarer. Ball. Eller jag vet inte.

Om post

Den dagen på året man firar födelsedag är det kul att få post. Då får man färgglada hälsningar från släktingar som tycker det är rätt nice att man finns till. Resterande 364 (alternativ 365) dagar är det urtråkigt. Det enda man får är räkningar, lönespecar, kallelser till sjukvårdsbesök, påminnelse om att man är senil och glömt lämna tillbaka böcker och ibland någon överarbetad reklambroschyr man aldrig orkar läsa. Bara tråk alltså.

Idag fick jag ett roligt brev utan att fylla år. Från Tele2 (hos vilka jag nyss bytt abonnemang). Jag är hyfsat säker på att Tele2 ska fortsätta inom telefoni och inte skola om sig till komiker så uppenbarligen har målet med brevet inte uppnåtts. Såhär står det:

"Hej! Här kommer ditt nya SIM-kort."
Och sedan en lång harang med kundservicenummer till höger och vänster samt tydliga instruktioner om hur jag ska bära mig åt för att aktivera detta SIM-kort i fråga.

Nu till det roliga. Kuvertet innehåller inget SIM-kort.

Komiker?

Hos tandläkaren. Tossor kan ju vara den

Hos tandläkaren. Tossor kan ju vara den sexigaste accessoaren någonsin. Fullbordar vilken outfit som helst!

Om saker man tar för givet

Detta, mina vänner, är ett glas vanligt vatten. Inte vilket glas vanligt vatten som helst, utan det allra första efter att ha saknat rinnande vatten i lite mer än ett halvt dygn. Nu känner jag mig sådär fånigt tacksam över att ha rent vatten i kranen och vill helst häva i mig flera liter, bara för att. Kanske borde man egentligen ta tillfället i akt att skänka lite pengar till de som inte har det. Ska bara få tummen ur först.

Om att framtiden kommer bli fet

Förra inlägget handlade om framtidens ovisshet. Nu finns åtminstone ett oerhört fint datum att blicka fram mot när glädjen tryter, då man med (minst) två vänner i följe ska pallra sig till Slottskogen och uppleva självaste Coldplay.
Sjukt fett tycker jag!