Om viljan att gömma sig

Ibland känner man sig bara så hopplöst fjantig att man bara vill lägga sig under en sten och aldrig mer komma fram igen. Jag spelar in ett radioprogram (det är en deluppgift på en av plugg-grejerna jag sitter och tragglar mig igenom, tro inget annat). Jag sitter här, helt ensam, med headset på huvudet och pratar högt för mig själv. Jag bjuder in gäster (som i själva verket är jag själv fast med olika dialekter och röstlägen) och ber mina sk. lyssnare (som också är jag själv) att ringa in och dela sina tankar och åsikter. Känns inte helt okej.

Bortsett från dessa tönterier har det varit en bra dag. Kom tillbaka till jobbet efter massa ledighet och det var lika trevlig som vanligt.