Om apelsiner

OBS: Intresseflaggan tillhörande detta inlägg är gul!

Jag har alltid tyckt att apelsiner är förbannat jobbiga. Visst, de är väl goda och så men det är så sjukt mycket jobb för så lite. Det tar lång tid att skala, man blir kletig, naglarna blir gula och händerna luktar apelsin i två sekel efteråt. Att det är gott väger helt enkelt inte upp mot allt dåligt.
Man skulle kunna säga att jag levt ett nästintill apelsinfritt liv ända sedan dagis, då förtäring av apelsiner tydligen klassades som någon slags obligatorisk aktivitet. Det är inte förrän nu, 18 år in i livet, klokare än aldrig förr, som jag riktigt förstått grejen med apelsiner.
Det är liksom kul att skala dem. Jag har aldrig märkt det innan. Förut blev jag frustrerad och arg över allt kladd, nu infinner sig ett lugn istället. Ibland kan jag skala en apelsin för att jag vill skala, inte för att jag vill äta upp den.

Och nu har vi detta på papper... Jag ÄR dum i huvudet. Liksom, skala en apelsin för skoj skull? Det är ju förfan ett skämt.