Om tjuvlyssning. Och om Twilight.

Idag stod jag i kö. Framför mig i denna kö står ett fnittrigt tjejgäng, cirka 14 år hela bunten. De pratar om Twilight. Jag vet detta eftersom:
1) Jag kan inte undgå att tjuvlyssna. Min intuition säger ju mig att detta samtal kommer utvecklas till något oerhört roligt, så jag kan ju inte direkt låta bli. Denna besatthet av Robert Pattinson alltså, fan värre än mig och Oski Linnie! Robz är la snygg men vi behöver väl inte överdriva.
2) De är väldigt högljudda. Och då menar jag _väldigt_.

Eftersom jag lider av kronisk seghet när det kommer till att läsa böcker har jag inte läst ut serien än, har liksom inte ens plöjt trean (ja, jag vet att filmen har premiär imorgon, stressa inte!)... Och på grund av detta i kombination med deras volym samt mitt envisa nyfiken-i-en-strut-beteende råkar jag höra en ganska jätteavgörande omständighet som händer i fjärde boken. Som jag verkligen inte hade väntat mig. Som jag verkligen hade velat läsa mig till och sitta med sänglampan ovan huvudet i total chock.

Vafan. Varför kan man inte stänga av öronen? VARFÖR?