Om tacksamhet

Tack alla fina människor för all uppvaktning idag! Tack till Victoria som bjussade på lunch. Tack för alla grattishälsningar i samtal, sms och meddelanden på ansiktsboken. Tack bob hund och tack vänner för trevligt umgänge på en oerhört bra konsert. Extra tack till Frans och briljanta Matilda som följde med trots att de inte gillar bob hund. Tur att de gillar mig. Tack, tack och åter tack.

Imorgon ska jag påbörja min klättring i karriärstegen som stammis på Systembolaget och njuta av att det är 364 dagar tills jag fyller år nästa gång. Puss!

Om att fylla år igen

Idag fyller jag 20. Ve och fasa. Det är nu man ska bli vuxen på riktigt tydligen. Avsluta det kapitel i livet som kallas tonårstid och ta tag i livet kanske. En etta i början av ålderssiffran kommer inte synas till förrän om 80 år ifall man nu lyckas hänga kvar så länge.

Den här dagen har verkat så fruktansvärt avlägsen, ljusår bort, i en annan galax och i ett alternativt universum. Jag har nog aldrig riktigt tänkt att den här dagen över huvud taget ska komma. Nu är den här trots allt, vare sig man vill eller inte.

Ett städat födelsedagsfirande blir det idag. Praktiskt att fylla år på en måndag, då hinner man samla sig lite och landa i den nya tillvaron som tjugoåring innan man eventuellt går ut och firar detta fenomen den kommande helgen. Tänkte dock gå på konsert, dagen till ära. Tack på förhand till bob hund för den fina födelsedagspresenten, är övertygad om att det kommer bli fett!

Om det nya året

Jag finner det lite svårt att inse att vi faktiskt numera lever i år 2011. Kroppen är där men själen har liksom fastnat i 2010, eller för all del, varför inte ännu tidigare. Är det inte bisarrt att det var elva (!) år sedan den åttaåriga versionen av mig själv satt nyårsfin och drack hallonsoda vid ett bord pyntat med millenium-konfetti? Minnena är ju fortfarande intakta, jag minns vad folk sa och vad jag hade på mig. Och det var elva år sedan. Det, mina vänner, är sjukt!

Nu är jag inte åtta år längre. I år fyller jag tjugo. Det kan vara det mest ångestfyllda jag någonsin skrivit på denna domän. I år fyller jag tjugo. Ack och ve!