Om året som snart är slut

Idag är det den allra sista dagen på året 2010. Det är bara några få timmar kvar tills vi byter ut en siffra, arkiverar 365 dagar av våra liv och dränker våra sorger i alkohol (dock i goda vänners lag, så det är okej). Ångesten skjuter vi upp till morgondagen. Vi skålar, vi ger varandra löften vi vet att vi aldrig kommer hålla och  hoppas att det nya året kommer bli det bästa någonsin.

2010 var ett bra år! Eller? Var det det? Jag försöker tänka tillbaka men minns knappt. I ett försök till årskrönika (mest ordbajseri men krönika låter så himla mycket finare); håll i hatten!

TVÅTUSENTIO
Året började på en ö och en fotbollsplan med färgsprakande fyrverkerier över havet tillsammans med fina vänner. Vintern och våren var slentrian mest bestående av plugg och kaffe. Det var väl egentligen mer en transportsträcka fram till dagen D, den 3 juni, studentdagen. I en enda gigantisk bubbla av spänning och förväntan rullade januari, februari, mars, april och maj förbi. Jag åkte skidor i Sälen, jag fick ett A på mitt CAE (egentligen under 2009 års bedrifter men ändå), jag tog mina första stapplande steg ut i knegarlivet, jag fick tummen ur och gjorde klart mitt projektarbete och massa andra saker jag har för dålig minne för att printa ner nu. Kontentan av detta är att jag var glad. Jag hade hittat min plats, jag trivdes i min tillvaro.

Studenten behöver jag inte skriva så mycket om. Jag tror alla som stått där på lastbilsflaket och skrikit förstår vad jag pratar om. Det var verkligen den bästa dagen i mitt hittills nittonåriga liv.
Sen kom Turkiet med Victoria, Josefine och Josefin, en mycket speciell resa. Jag fyllde år, kom hem och lyssnade mig halvt till döds på Oskar Linnros. Helt plötsligt var det midsommar och vilken midsommar sen! Sov ingenting men fy satan vad bra det var. Jag spenderade fyra veckor i scrubs på Frölunda specialistsjukhus, där inte helt oväntat det mest spännande där var just kläderna. Sedan kom seglarveckan och jag njöt av livet som alkoliserad båtboende. Tack Gunnar för sjuka dygn! Göteborgskalaset kom, med allt vad det innebär. Öl, Oskar Linnros, Teddybears och hällregn torde sammanfatta det rätt bra.

Utan att förstå hur det hände så var hösten här. Jag ringde och försökte pracka på folk elavtal om kvällarna, för att sedan skita i det och övergå till att hänga med alla barn på dagis och skola. Mitt i allt detta var det val och jag räknade valkuvert en hel kväll. Katastof-val och av olika skäl en oerhört kass dag, den 19 september. Vi spenderade en helg i Helsingborg hos finaste Fransson, julpyntade hennes lägenhet, åkte till Danmark och kollade på bröllopstårtor. Hösten var en konstig period. Stundtals var jag i total eufori och ibland ville jag lägga mig ner och dö. Fina människor vägde upp dock och summan kardemumman var att det var en fin höst.

Sen blev det vinter och kallt. Jag började på nytt jobb som jag tycker om väldigt mycket, som tyvärr inte kommer vara särskilt länge till. I och med jobbet fick jag väldigt lite tid till saker och ting. En del saker rann ut lite sanden och och det var väldigt synd (kanske det nya året kan rätta till det?). Det blev första, andra, tredje och fjärde advent och jag hade fortfarande inte köpt några julklappar. Hur det gick till vet jag ej, men den 24 december var jag trots klapp-bristen redo att fira jul ändå.
Mellandagar, smålänska skogar, tåg till Göteborg och nu är vi här.

Den 31 december 2010. Ikväll kör vi all in. Den sista kvällen på ett sjuhelsikes bra år.
Puss!